"Vi dönar!" bestämde Pannbiff utan att ta hänsyn till Maltes tveksamma ansiktsuttryck.
Han backade 3 steg och manade Malte att göra honom sällskap. Malte ställde sig resolut bredvid sin kamrat. Han var inte säker på att detta var rätt sätt att göra det på men när han väl bestämt sig för att göra något gav han 100%.
"På tre", sade Pannbiff.
"Ok."
"Ett, två, treeee!"
Pannbiff och Malte satsade allt de hade på att få upp dörren på så kort tid som möjligt. Pannbiff, som var den grövre av de två, träffade dörren en bråkdel av en sekund innan Malte men resultatet blev detsamma; dörren flög upp med ett brak och de föll bägge två huvudstupa in i den korridor som väntade bakom dörren.
Chocken över att dörren, det initiala motståndet till trots, var så lätt att knuffa upp ersattes snabbt av förfäran när de sekunden efter de landade raklånga på golvet hörde ett öronbedövande brak följt av ett moln av damm, grus och flis. En mängd större än många stenar av storlekar varierande från en liten hamster till en rejäl melon rasade ner precis framför dörröppningen.
"Jösses Amalia!" Malte var märkbart tagen.
"Herre Gud i London!" Pannbiff var också rejält skärrad.
"Hade vi tagit det lugnt hade vi förmodligen fått det där i planeten."
"Jo, så från och med nu gör vi alltid som jag förelår."
"In your dreams, Pedro."
"Men varför? Är det en fälla eller håller taket på att rasa in?"
"Vänta lite skall jag ringa till de som äger stället och kolla. Nähä, ingen täckning! Jag antar att vi aldrig får veta."
"Skit på dig."
Malte undersökte högen med sten närmare. Taket i tunneln var av sten men det såg ut som om det var solid granit och inte lösa stenar. Som fälla betraktad var detta jävligt dåligt planerat, bland annat på grund av att ingen kunde nå rummet med stegen upp till ovansidan längre. Vilket, insåg han, innebar att de var instängda.
"Du, Pannbiff? Vi är instängda."
"Ja jävlar, det har du rätt i." Pannbiff tog nervöst fram en pannbiff ur fickan som han började mumsa på.
"Inte mycket att göra än att vandra vidare i tunneln för att se vad som väntar oss."
Tunneln de befann sig i hade stampat jordgolv, eller möjligen stengolv med ett lager jord på - det var svårt att avgöra då ljuset även här var lika dåligt som i rummet de aldrig skulle återvända till.
De kunde gå två i bredd men inte mycket mer och takhöjden var så att Malte, som med sina 184 cm var huvudet högre än Pannbiff, precis kunde gå raklång. På grund av det dåliga ljuset och dammet som låg kvar i luften var det svårt att avgöra hur långt gången sträckte sig.
Efter bara ett par minuters promenerande upptäckte de en dörr i väggen till vänster sett från de håll de kom gåendes. Dörren var av trä och påminde mycket om en innerdörr man skulle kunna hitta i ett kontor, dock något mindre. På dörren var bokstaven "B" målad med enkla men ändå eleganta linjer.
"B" sade Pannbiff fundersamt.
"Ingen aning" svarade Malte och ryckte på axlarna.
"Vi kan ju alltid öppna den och se vad som finns innanför."
"Ja, eller så kan vi knacka på eller till och med gå vidare ner i korridoren. Kanske kan vi hitta någon slags vapen. Att försvara oss med - så klart."
"Jag låter tjejerna sköta snacket när det börjar hetta till" genmälde Pannbiff kaxigt och kysste först sin vänstra knytnäve och sedan sin högra.
"Kul för dig men jag vill ha något mer än mina nävar att slåss med."
Efter en kort överläggning bestämde de sig för att...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar