Hjälp?

"Vi behöver inga vapen, sluta fåna dig" sade Pannbiff och himlade med ögonen. "Låt bara mig gå först så löser sig det."
"Gärna för mig" kontrade Malte.
"Bra. Nu tycker jag att vi kollar vad 'B' står för".

Pannbiff sträckte sig efter handtaget på dörren.

"Vänta lite!" Malte tog tag i Pannbiffs underarm. "Det skadar inte att knacka först."
"Ok, whatever!"

Pannbiff knackade tre gånger på dörren. Hårt, bestämt och motiverat - likt en varghona som i den bistraste vinter har fått upp ett spår på det sista bytesdjuret, ett byte som hon obönhörligen måste fånga och ta med sig hem för att utfodra den sista överlevande i den sista kullen med valpar i hennes släktträd.

"Bra knackat." flikade Malte in.

Pannbiff skulle precis svara när en dånande röst fyllde luften.

"Vad är det nu då?"

Pannbiff och Malte stod tysta och stilla. Tysta och stilla likt det sista bytesdjuret i den bistraste vinter som hårt, bestämt och motiverat blir jagat av en varghona med endast en överlevande i sin sista kull med valpar.

Dörren öppnade sig inåt i snabb takt. Innanför stod... ingen alls. Istället uppenbarades en liten men ombonad hall. Stilen på inredningen såg emellertid ut att vara tagen ur valfri fantasybok.

På väggarna satt levande ljus monterade i snirkliga, väggfasta ljusstakar gjutna i järn och målade matt svarta. Rockhängaren var en torkad trädkrona med avkortade grenar som moder natur placerat på ett sådant manér att de bildade en ypperlig plats att hänga klädesplagg på.

På golvet stod allehanda urnor, vasar och krukor - alla fyllda med diverse bråte, pinnar och verktyg. Inget av det verkade vara användbart så vitt Pannbiff och Malte kunde avgöra.

Det hårda golvet, som för övrigt verkade vara gjort av sten eller eventuellt betong, pryddes av en matta, ungefär tre meter lång och kanske en meter bred, i sammetsröd färg. Mattan var vackert utsmyckad med vad som verkade vara astrologiska eller kanske ockulta symboler i guldfärg.

Allt som allt samsades sju symboler i variande storlek från en till tre decimeter på mattan.

Pannbiff och Malte tvekade. Det verkade inte vara en uppenbar fara med att gå in i rummet, någon hade ju trots allt öppnat för dem när de knackade i stället för att bara släppa en stenbumling i skallen på dem.

"Du först." Malte manade med ett leende Pannbiff att gå in genom dörren.
"Bah."

Pannbiff stålsatte sig och tog ett kliv över tröskeln. Inget hände. Malte följde efter. Inget hände en gång till.

De tog ett par kliv in i hallen varpå dörren snabbt stängdes bakom dem.

"Aaaaaahh!"

Pannbiff och Malte ropade till som på given signal. Från en dörröppning till höger längre ner i hallen tittar en figur fram. Han passar in med resten av inredningen.

Han är klädd i en fotlång rock av vad som verkar vara sammet, också den i samma röda färg som mattan. Likt mattan är rocken utsmyckad med symboler, dock i något mindre storlek och fler till antalet.

Längs med kanten av rocken löper en bård i mörkt blått, cirka en centimeter bred. Malte insåg att han inte kunde fokusera blicken på den blå bården - det var nästan som om färgen var levande och flöt undan när han skulle studera den närmare.

Rocken var knäppt upp till strax under halsen. Här skymtade ett grått underplagg av något slag men framför allt en silvergrå kedja med något slags halssmycke i. Det gick knappt att se hur smycket var utformat då det var kolsvart. Eller fanns det en skymt av rött i det också? Malte kunde inte avgöra.

Personen var uppskattningsvis 175 centimeter lång med grått hår, grå mustasch och begynnande grått skäggstubb.

"Vad vill ni?" frågar han.
"Vem är du?"

Malte klipper till Pannbiff på axeln.

"Fan, visa lite hyfs!" väser han i Pannbiffs öra.
"Det är ok," svarar personen, "jag förstår att ni är nyfikna med tanke på att detta är ert första besök. Jag är dessutom van vid ohyfsade personer."

Pannbiff fnyser i tysthet och tittar åt ett annat håll.

"Mitt namn är Bertholomeus. Jag ansvarar för BD."
"BD?" undrade Malte med rynkade ögonbryn.
"Bengler Dungeons, där ni befinner er nu."
"Bengler Dungeons?" Pannbiff såg misstrogen ut.
"Ja, men alla säger BD - det är enklare."
"Jo, det fattar jag men var kommer namnet från?"
"Snubben som byggde grottsystemet för 1000 år sedan hette Bengler och det låter så fånigt att säga Benglergrottorna så alla kör med den engelska motsvarigheten."
"1000 år sedan?!" sade Malte utan att tänka på att han höjde rösten.
"Japp, imponerande så att det förslår men inte så krångligt att hålla reda på om man kan lite magi. Vilket jag kan."

Pannbiff och Malte såg undrande på varandra.

"Kan du trolla bort stenarna så att vi kan komma hem?" frågade Malte hoppfullt.
"Nej, tyvärr. Man kan tycka att det borde vara hur enkelt som helst men ibland händer det saker i BD som ingen förstår sig på."
"Ok, nästa fråga; kan du hjälpa oss komma härifrån?"
"Visst, men det kan bli en ganska omständlig resa så jag slår följe med er. Jag har inget bättre för mig ändå. Kommer strax, vänta här."

Bertholomeus försvann in i rummet han kom från. Pannbiff och Malte tog ett par steg tillbaka i hallen, mot ytterdörren. Pannbiff lutade sig åt Maltes håll.

"Vad fan, gubben verkar ju vara tokig." viskade Pannbiff.
"Vad vet jag - hela det här stället verkar vara åt helvete."
"Jo, men allvarligt - 1000 år gamla grottor och magi. Vad fan är det för skitsnack?"
"Jag hör vad du säger och jag påstår inte att det är något normalt men det här stället är inte normalt."
"Oavsett så tycker jag vi drar medan han är på muggen eller var han nu gick."
"Jag vet inte, jag tror vi kan ha nytta av honom..."