Vad är detta?

Detta är berättelsen om de två fiktiva karaktärerna Pannbiff & Malte. Vad som skiljer denna episka berättelse från andra är att det är ni läsare som hjälper till att bestämma vad våra två hjältar skall göra. (Läs från början!)

Varje söndag postar jag (för det mesta) en ny uppdatering. Direkt efter detta har ni till på lördag på er att rösta fram vad Pannbiff & Malte skall göra.

Ni kan inte välja helt själva utan jag föreslår ett antal alternativ (rösta till höger i menyn). Det alternativ som fått flest röster midnatt mellan fredag och lördag avgör hur berättelsen fortsätter.

2010-08-22

Mystiken tätnar

"Äh, vi kan behöva hans hjälp" säger Malte, "vi vet inte vad för dumheter vi stöter på."

Pannbiff mumlar något ohörbart men gör ingen större ansats till att säga emot sin kumpan.

"Då så!" Bertholomeus dyker upp igen, denna gång har han med sig en vandringsskäpp som påminner om en golfklubba samt ett litet knyte av något slag vid sidan, hängades i bältet.
"Då drar vi! Finns ingen anledning att vänta." Pannbiff vänder sig om och tar tag i dörrhandtaget med Malte hack i häl.

"Stopp!" Bertholomeus röst dundrar som om den förstärkts i tusen katedraler. "Inte så bråttom, först måste vi skaffa reseförsäkring."
"Reseförsäkring?" säger Malte och Dannberg nästan med en röst. "Vad fan menar du?"
"BD innehåller allehanda konstigheter och kryp som ingen riktigt förstår sig på eller kan göra något åt så vi måste försäkra oss så gott det går mot eventuella problem."
"Ok... Hur gör vi det?" Malte såg förbryllad ut.
"Vi tar alla varsin sinnesskiva som är knuten till var och en av oss personligen. Den hjälper oss på bästa möjliga sätt vid varje tillfälle den behövs."
"Det var ju väldigt informativt." fnyste Pannbiff. Bertholomeus tittade roat på honom.
"Tvivlar du på min kunskap?"
"Jag tvivlar på allt och alla utom mig själv."
"Haha, det är rätt inställning!" Bertholomeus gav Pannbiff en faderlig klapp på axeln.

Bertholomeus ger Pannbiff och Malte varsin skiva. Skivan är dryga decimetern i diameter och några millimeter tjock. Den ser ut att vara en perfekt cirkel och gjord av ett material som känns hårdare än diamant men ändå mjukt att beröra.

Ser du skivan i ögonvrån verkar dess ytor fyllas av liv, bilder av obestämbara mönster och figurer skymtar förbi, men så snart du fokuserar blicken på den blir skivan matt silvergrå. Varken Pannbiff eller Malte ser något sätt att interagera med skivan, det finns inga knappar, fördjupningar eller utskjutande partier.

"Håll i dessa till varje pris." Bertholomeus ser mycket allvarligt på de två kumpanerna. "Den kommer till pass när ni minst anar det och utan denna svarar jag inte för er säkerhet."

Pannbiff och Malte tittar skeptiskt på varandra men stoppar sedan ner skivan i fickan.

"Så, nu går vi." Bertholomeus manar mot dörren med sin käpp. Pannbiff och Malte kliver raskt ut i den skumma korridoren. Bertholomeus följer efter, stänger sin dörr samt gör en gest med käppen framför den.

"Mer magi?" frågar Pannbiff.
"Kanske det. Tror du på magi?"
"Som sagt, jag tvivlar på allt..."
"Och alla förutom dig själv, jag hörde första gången."
"Ok, nu rör vi på oss." Malte knäpper otåligt med fingrarna. "Vi har tvätt att tvätta och en kråsskjorta att rädda."
"Självklart." Bertholomeus sätter av längs med korridoren i en förvånansvärd hög hastighet.

Det dröjer inte länge förrän de kommer till ett vägskäl och Bertholomeus stannar till.

"Om ni vill kan vi hälsa på Djerri för att se om han kanske har något som ni har nytta av på resan. Det är emellertid en omväg. Djerri är dessutom lite... speciell."

Pannbiff och Malte lägger pannan i djupa veck...